Tänkte visa hur vi bor, nu när det är nystädat och fint :-)

Ha en fortsatt bra söndagkväll.

// Ankan

Nu har jag haft storstädning på jakt efter Kakans tandställning men inte ett spår! Jag har slitit ur alla kuddar ur soffan, dragit ut soffan, dragit fram alla byråer, bäddat rent i sängarna, dammsugit bäddmadrasserna och givetvis titta under dom igen, letat i lådor, städat toan från golv till tak men icke. Jag vet att hon hade den i soffan sist sen åt vi och sen är den puts väck. Någon som har någon idè vart man mer kan leta ??

Tant Anna det är inte din tandprotes, det är Kakans tandställning!! Snälla, snälla, snälla ta fram den.

Nu har jag skrivit in viktiga datum i min almanacka.

Tjejvättern den 6/6, ska alltså fira nationaldagen gnässandes på en cykel.I Sverige vi kan ju inte fira den dagen i alla fall, tack vet jag mitt födelseland Norge dom kan det där med att fira.

Vansbrosimmet den 11 juli, då ska jag alltså trycka i min feta lekamen i något som sitter som en kondom på kroppen, den skyddar säkert lika bra mot barn också.

Lidingöloppet den 27 september, ska jag skumpa runt i skogen med en massa andra bruttor och jag som verkligen hatar att springa, det var väl också en anledning till att man blev handbollsmålvakt. Min kompis lärarinna har ett annat problem, hon blir alltid skitnödig efter ett tag när hon har sprungit och då trycker det verkligen på!

Så denna tur kanske kommer att gå riktigt fort i jakten på en toa eller också kommer vi att gå för att försäkra oss om att vi verkligen kommer runt.

Tjejvasan den 27 februari 2010, ska jag flå runt på skidor i tre mil, hoppas dom har after ski efteråt så man har något att se fram emot.

Nu kanske ni inte tycker att jag låter så motiverad men det är jag. Satan i gatan så stolt jag kommer att vara när vi kommer i mål på skidorna och som jag kommer att fira!!!

Imorgon har Kakan handbollsturnering hela dagen så vi vet vad vi ska göra.

Hoppas ni får en skön söndag!

// Ankan

Från att inte tränat alls på fem år till att nu kommit i gång ordentligt med träning 4 ggr i veckan har jag fått totalt fnatt och lovat att ta tjejklassikern med en kompis.40 års krisen har infunnit sig tror jag!

Shit vad har jag lovat?  men det var så lätt att bara säga klart jag hänger med när lärarinna frågade mig, tror munnen i vanlig ordning var snabbare än hjärnan men har man lovat så har man.

Detta är vad jag ska genomgå inom ett år

 För att erövra Tjejklassikern ska du

• genomföra ett av skidloppen Kristinaloppet 30 km eller Tjejvasan/Kortvasan 30 km
• cykla Tjejvättern 90 km
• simma Vansbro Tjejsim 1 km
• springa Lidingö Tjejlopp 10 km

Var till sporthallen idag och badade med Kakan, jag passade då på att simma 1 km, det tog 34 minuter. Det blir någor helt annat att simma i en kall jävla älv med våtdräkt, dessutom är det motströms sista 500 metrarna. Men jag är en fruktansvärd tävlingsmänniska och har man gett sig in i leken får man leken tåla, så är det bara.

Har cyklat 90 km förr på 4,07 så det ska jag klara, man blir onekligen lite öm mellan bena efteråt men det får man ta. Kan kanske vara bra för mig att att väcka den döda musen till liv ;.)

Lidingöloppet blir en baggis, inte för att jag orkar springa en mil men där kan man ju varva med att springa och gå.

Åkt tre mil på skidor har jag aldrig gjort tror jag men det tar man på ren vilja om man inte får skoskav eller bryter båda stavarna men det ska väl inte hända.

Så vad oroar jag mig för, detta kommer ju gå galant, eller not!

Nu ska vi äta lite sen ska vi hem till lärarinnan med familj och titta på andra chansen.

Ha en skön kväll, själv har jag lite ångest :-)

Skrev i ett tidigare inlägg att min bror var slut och nervös inför en stor premiär där han  jobbar som ljudtekniker. Nu har premiären vart och det blev dunder succè, så bror är nöjd och glad igen. Härligt jobbat!

Passar på att göra lite reklam för föreställningen, gillar ni sång, musik och teater så ska ni alltså se De tre muskitörerna på Stadsteatern i Stockholm.

Här kommer recensioner från SVD:

Musketörer på högvarv

Publiken är minst sagt med på noterna. När ljuset går ner och musikerna tar sats, hörs ett vrål à la matinébiograf på 50-talet. Föreställningen börjar på högvarv och ökar sedan. Det här är teater med självförtroende. Och varför inte: här finns en bra historia, musik, sång och dans och en ensemble som har toppat formen.

Scenografin består av stora högtalare, och med kostymerna har Maria Gyllenhoff haft så roligt. Det har vi också, åt Fares Fares Zlatanstöddige Athos, åt Andreas Kundlers Aramis med cooper/bowietouch och åt Leif Andrées Porthos med jättefrilla, hundhalsband och synliga kalsonger: en manlig Tabita med klappande hjärta.

De tre musketörerna är samtidigt rockband och duellerande killers. Det är bara rätt, liksom att Ann-Sofie Rases österrikiska drottning Anna har finländsk accent, hennes älskare Buckingham (Anders Johannison) är skotsk punk och att Richelieus (Gerhard Hoberstorfer) kardinalskåpa döljer en röd skinnoverall. Men allt som döljs – till exempel kapten de Trevilles (Lars Göran Persson) barn på byn – kommer till ytan. Sexualiteten vibrerar, inte minst då Jan Mybrands Dame Ednakung har sina pink parties.

Skådespelarna brister ofta ut i sång, som alltid får någon del av publiken att susa nostalgiskt.

Kristofer Franssons Rochefort ser ut som Prince och Frida Westerdahl är like a virgin. Här förbjuds kvinnor i turnébussen och Yoko Ono är en svordom. Allt är på skoj men litet på allvar också. Det är ju i schlagern och populärfilmen som den riktigt lyckliga kärleken finns. Allra mest på allvar blir paradoxalt nog en duett mellan Westerdahls intrigerande Mylady och Albin Flinkas stolte, homosexuelle Felton.

Musik kan också användas som tortyr: Jonas Hellman Driessens Bonacieux tål att brännmärkas, men inför fel låt vrålad i örat faller han till föga. Han torteras till döds på skoj och scenen är på gränsen, liksom det faktum att han efterlämnar ett litet barn till en mor som varken minns dess kön eller namn. Sofia Ledarps fru Bonacieux har sin karriär att tänka på. Och d’Artagnan. Deras vackra kärlek förstärks av yttre hinder, känslosamma låtar och döden.

Först och främst är allting oerhört roligt. De populärkulturella referenserna prickas in med raffinemang och alla får sitt. När musketörerna försjunker i droger och indisk andlighet och går omkring i blöjor, känner jag mig hemma. Och hela tiden: glad och väldigt upplivad.

Sara Granath

kultur@svd.se

Brosan denna reklam måste väl innebära två fribiljetter( eller säger man friplåtar om man vill vara lite cool? ), please! If not, I`am not your sister anymore, ialla fall inte den närmaste kvarten.

Vädjan är lönlös fär han vet inte om bloggen :-)

Oj vad jag bloggar i kväll...............

// Ankan

Måste berätta om en gång när jag vart lite trött på Kakans tjat och gnat och sa till henne att slutar du inte gnälla snart så lägger jag ut dig på Blocket - Vadå mamma ska du rita av mig? Jag kunde knappt hålla mig för skratt men svarade med  skämt i rösten - Nä jag ska sälja dig mot en påse hembakade bullar om du inte ger dig snart! Kakan blev tyst och fundersam en stund och sa sen -Det finns säkert ingen som kan baka godare bullar än dig i alla fall :-) Gullunge!

Men hur kunde Niklas åka ur före Elisabeth, det finns verkligen ingen rättvisa i den här världen!

Ha det bäst!

// Ankan

Titta vad jag fick av Permanent Formsvacka idag, man ler med hela ansiktet och blir varm i hela kroppen när man får sådana saker. Hennes motivering var: Jag ger den till Ankan som förutom att hon skänker mig en massa goa skratt, skulle kunna behöva lite uppbackning mitt i all djävlighet.

Men hallå,tur för dig att du bor i Italien och är tjej annars hade jag nog vart förälskad i dig :-) Tackar och bockar! Jag ville även uppmana er att läsa hennes blogg, hon skriver jättebra och roligt! Jag skickar givetvis tillbaka den henne, börjar de likna  en klubb för inbördes beundran så är det precis vad det är:-)

Jag vill ge den vidare till Verrans blogg för hon har inspirerat mig att både börja träna och blogga.

Jag ger den även till Stina, för att hon skriver roligt och är en bloggvän som jag faktiskt gick i Lekis med men inte haft kontakt med sen dess men lärt känna igen via dumburken :-)

Sen ger jag den till anjocapi för jag skrattar alltid högt när jag läser bloggen, den får mig även att tänka till.

Sist men inte minst vill jag ge den till Vimmelmamman som kämpar mot sin skitsjukdom och orkar delge oss andra den med humor och eftertanke, kämpa på!

Länkar till dessa bloggar hittar ni till höger!

 Kramar till er alla!